Svenska gärdsgårdar

Vintervila

2012-01-12T15:21:00.004+01:00

Jag befinner mig på varmare breddgrader över vintern, i asien närmare bestämt. Till våren återvänder jag till nya byggen, och kanske en ny kurs. Om du är intresserad av kurs i gärdsgårdsbygge är du välkommen att maila på adressen till höger.

Besök bakom gärdsgården

2011-06-16T07:55:00.004+02:00

En tidig morgon kan man få se en trana spatsera förbi på ängen bakom gärdsgården:

Gärdsgårdskurs i juni

2011-06-14T21:06:00.006+02:00

Tidig juni gick min första kurs i Gärdsgårdsbygge av stapeln. 10 deltagare fick pröva på att bygga ca 15 meter gärdsgård under en halvdag. Vi gick igenom de olika momenten i bygget och prövade på alla moment utom att hugga själva virket. Jag kommer arrangera fler kurser framöver, är du intresserad av en kurs är du välkommen att kontakta mig via mail!

Störar spetsas och barkas

...och sätts upp parvis med ca 1 meters mellanrum mellan stör-paren

En vidja vrids på plats

Starka nypor och snabba ryck är det som gäller för att få vidjan på plats innan den svalnar!

Välkommen april!

2011-04-02T20:01:00.002+02:00

Jobba på nu våren, så vi får barmark snart!

Det tinar upp

2011-03-16T20:42:00.003+01:00

Lite sommardrömmar, en kulen marskväll. Snart är det vår och dags att dra igång årets byggen!

Nybyggd hage - oktober

2010-10-23T10:15:00.003+02:00

Hagmark, tidig september

2010-09-06T21:46:00.003+02:00

Hank och vidjor

2010-08-31T09:25:00.007+02:00

"Hankgärdsgård" har du kanske hört talas om. Vad skiljer den från en ”vanlig” gärdsgård? Vad är en hank?

Gärdsgårdar kan bindas på två sätt, om vi räknar med traditionella metoder:
hank eller vidjor. En tredje metod är att binda med ståltråd, men detta har inget med traditionellt gärdsgårdsbygge att göra- det kan liknas med att måla plastfärg på ett timmerhus.

Absolut vanligast är att gärdsgården binds med vidjor (när jag skriver binda menar jag på själva momentet att binda ihop störarna som håller ihop gärdgården). Vidjorna består lämpligast av gran eller ene, antingen grenar eller unga stammar, runt en meter långa. De kan klyvas eller användas hela. Det ska vara färska, och antingen bakas de över en glöd, eller värms i kokande vatten innan de vrids på under byggets gång.

Mindre vanligt är att använda hank. Att göra hank torde vara ett så gott som utdött hantverk numera. Här handlar det inte om färskt material utan hank är sammanflätade grenar som binds till ringar. Ett lämpligt arbete under långa mörka vinterdagar, när inget annat kunde göras på gården. Hanken kunde (kan!) användas inte enbart till gärdsgårdar utan även till att hänga upp… ja, allt vad du kan tänkas vilja hänga upp på en gård. En gärdsgård som bands med hank fick logiskt namnet "hank-gärdsgård".

Skillnaden då? I ärlighetens namn har jag enbart byggt med vidjor. Det sägs att det blir mindre stadigt att bygga med hank, enligt "di gamle". Framtiden får utvisa, kanske blir det ett experiment med detta.

Junikväll

2010-06-26T12:38:00.006+02:00

Gärdsgården finner fortfarande sin plats i landskapet. Kanske, kanske, är den på väg att ersätta pre-fabricerade stängsel och det ekologiskt tärande...

Byggskola: vidjor

2010-06-07T20:41:00.009+02:00

Jag skulle återkomma till bindning av vidjorna sa jag i förra inlägget. Vidjorna ska alltså värmas upp antingen i vatten eller över eld, själv föredrar jag det senare alternativet men det ena är säkert lika bra som det andra. Poängen är att vidjan ska värmas upp så att saven i vidjan mjuknar, och medan den är varm binder du vidjan runt störarna. När vidjan sedan stelnar sitter den som berget.

För att få en fin jämn temperatur gäller det att kunna värma vidjan i hela dess längd, och för min egen del använder jag denna portabla anordning med ett itusågat oljefat som jag eldar i, det ger bra värme och är utmärkt för ändamålet.

Skottkärran då? Jo, elden måste kunna flyttas i takt med att bygget går framåt, och det får inte vara för långt mellan elden och störarna som ska bindas ihop, för då svalnar vidjan på vägen från elden och måste därmed kasseras. Detta är ett av de mer knepiga momenten, att få bra temperatur i vidjan så den är smidig och lätt att arbeta med, och detta är något som måste tränas in. Tids nog lär du dig skillnaden mellan en bra och dålig vidja.

Idealiskt är man 3-4 st när man reser gärdsgård, en som sköter elden, en som räcker fram vidjor och två som bygger. Tidigare var sköta elden och ordna vidjorna jobb för de yngre, som ett första steg i att lära sig hantverket. Och det är fortfarande en bra inkörsport till gärdsgårdsbygge i mina ögon.

Nästa inlägg blir det mer om vidjor, ska försöka få till lite bilder på själva monteringen. Det är också ett kapitel i sig, att binda själva vidjan. Men som sagt, mer om det nästa gång.

Förberedelser inför byggstart

2010-06-01T22:32:00.006+02:00

Här ska det bli ca 80 m ny gärdsgård. Efter att ha stegat upp sträckan och beräknat virkesåtgången så sätter jag upp stör för ca en tredjedel av sträckan. Slanorna lägger jag så att de är lätta att komma åt, ofta är det lämpligt att portionera ut dom i mindre högar längs med byggsträckan. Här kommer jag dock bygga sträckan i två etapper, före och efter grinden som ska sättas upp här med en öppning ut mot en angränsande hage.

Grinden kommer få handsmidda beslag och i övrigt göras helt i trä. Stolparna här är av gran men kan med fördel vara av ene. Stolparna ska sitta djupt eftersom det blir belastning från grindens rörelser, ≈ 1/2 m ner i marken är en bra riktlinje. Höjd ovan mark ca 150 cm.

Sträckningen är en relativt smidig yta att arbeta på, då marken är plan och fri från träd och rötter. Står det träd i vägen för en planerad sträckning får du planera antingen så att du bygger anpassat till hur träder står, eller så tar du bort träden. Gärdsgården ser i mina ögon bäst ut om den får anpassa sig till underlaget och den omkringliggande naturen.

När allt material är på plats är det dags att tända elden där vidjorna ska basas, lägga fram vidjor och se till att få en fin glödbädd. Montering av vidjor återkommer jag till i nästa inlägg där vi fortsätter följa detta bygge.

Hugga stör

2010-05-03T20:07:00.011+02:00

Yxan har varit i bruk senaste tiden, jag har varit i farten med att vässa störar. Inga maskiner i närheten utan jag kör old fashion med yxan. Störarna spetsas inte runt om utan ena änden lämnas obearbetad. I samband med bygget kommer jag bränna dom i rotändan för att öka på motståndskraften mot röta lite mer, även om det här rör sig om ene och senvuxen gran som kommer stå sig ett bra tag framöver.

Inom kort ska dom i jorden och lite mer hantverkshistoria ska återskapas.

Ordning och reda

2010-04-17T18:00:00.005+02:00

"Alla utgärdesgårdar och led skola vara uppsatta och gilla vid Heliga torsdag" står det i de gamla landskapslagarna. Det är med andra ord hög tid att börja planera eventuella byggen i år.

För min egen del sätter jag igång närmsta veckorna med årets första bygge, du kommer kunna följa det här på bloggen. Och kom ihåg: "finnes ett hål i gärdsgården, böta därför tre örar, finnes två hål, böta sex örar". Inte slarva!

Våren är i antågande!

2010-04-05T12:18:00.004+02:00

Östergötland 4 april

Det blir till att vässa yxan

2010-03-10T22:09:00.009+01:00

Förra året sågade jag till en hel del störar inför detta års kommande byggprojekt. Störarna är dock endast kapade i längder, så snart är det dags att vässa yxan och börja spetsa störar. För min del spetsar jag dem inte helt runtom, utan låter ena sidan vara obearbetad. När störarna sedan sätts i backen placerar jag dem med de obearbetade sidorna vända från varandra. Det finns såklart en anledning till det som med allting när det gäller gärdsgårdsbygge, och i det här fallet beror det på att när störarna sätts ner i jorden och vidjorna är åtdragna pressas störarna utåt och låser ytterligare kring vidjan, bygget blir stadigare helt enkelt.

Vinterlandskap

2010-02-20T16:17:00.004+01:00

Östergötland 14 februari.

Byggskola: början, avslutningar, hörn och böjar

2010-02-14T10:47:00.013+01:00

Till de mer knepiga momenten i gärdsgårdsbyggandet hör början, avslutning och hörn. När du drar igång ett bygga är det bra att tänka på att de första meterna du bygger är viktigast, slarvar du här blir hela bygget lidande. Jag tänker främst på hur brant du vill att slanorna ska luta, gör du fel i början är det svårt att rätta till i efterhand. För att vara på den säkra sidan kan du spänna upp ett snöre som markerar lutningen på slanorna första 10-15 metererna, sedan går det av sig självt resten av bygget. Innan du drar igång bygget bör du planera var du vill ha grindar och öppningar, om du tror att det kommer behövas (det går också att bygga övergångar, mer om det vid ett senare tillfälle). Tänk också på hur avslutningen ska se ut, om den ska gå ihop med en annan del av gärdsgården eller sluta mot ett hus eller med en stolpe.

Startpunkt för bygget varierar såklart, vanligast är kanske att du börjar vid en grindstolpe, tomtpinnar eller infarten till tomten.
I bilden här ovan börjar bygget vid infarten till tomten, och själva början förstärktes sedan med en kraftig stolpe i en.

Om du bygger en längre sträcka är det inte osannolikt att du måste göra en 90 graders böj. Antingen kan du passa på att göra en öppning i gärdsgården, kanske en grind, eller så sluter du bygget genom att bygga vidare i vinkel, som på bilden nedan.
Här gäller det att planera sista meterna av bygget för att "knuttimringen" ska funka smidigt. Det kan också vara bra att titta runt på andra gärdsgårdar för att få inspiration, närmsta hembygdsgård brukar vara ett säkert kort. Och, som jag nämnt tidigare, boken "gärdsgårn i vårt landskap" av Sten Hagander, som tar upp byggteknik på ett pedagogiskt sätt.

Har du en tomtgräns som svänger mjukt behövs sällan så kraftiga svängar som på bilden ovan, det fina med gärdsgården är att den kan följa en mjuk kurva, och slingra sig fram i landskapet på ett harmoniskt sätt.

Boktips

2010-01-19T20:43:00.007+01:00

Gärdsgårn i vårt landskap, såklart, av Sten Hagander. Ska du bygga dig en gärdsgård själv är den här boken nästan ett måste, den beskriver byggets alla faser och förberedelser på ett överskådligt sätt. Den ger även en inblick i hägnadernas historia, och skillnader mellan gärdsgårdar förr och nu. Eloge till författaren för detta genomarbetade praktverk!

Byggskola: redskap vid bygget del IV

2010-01-11T21:27:00.009+01:00

Nästefter handskar, yxa och spett är en bra såg viktig innan du drar igång ett bygge. Alltid är det någon stör eller slana som behöver justeras i längd. Eller så har du sly eller träd ivägen för bygget. Det går såklart bra med en motorsåg också, om man inte orkar såga för hand. Tätvuxet virke blir hårt och därmed svårsågat, men håller såklart bra mycket längre än skräpvirke med en cm mellan årsringarna. Nog om det. En såg är alltid bra!

Byggskola: redskap vid bygget del III

2010-01-10T19:13:00.007+01:00

Efter spett och yxa skulle jag säga att ett par smidiga arbetshandskar är viktigt i sammanhanget. Handskarna på bilden ovan, som är av typen "extremt ordinär trädgårdshandske", får illustrera hur en handske inte ska se ut när du ska dra igång ett bygge. De må vara billiga, men de klarar sig inte länge vid ett bygge och dessutom släpper de igenom alldeles för mycket värme. Värme? Jo, eftersom jag bakar vidjorna över glöd vid mina byggen bör handskarna vara både kraftiga på insidan men även smidiga för handen att röra sig i när du ska ner i närheten av glöden och rota. När det sen är dags att vrida till vidjan så är det i sig ett moment där snabbheten är avgörande, vidjan svalnar inom nån minut och då går det inte att fumla i obekväma handskar, drar du inte vidjan rätt är det kört och vidjan måste kasseras.

Men nästan oavsett kvalité så har du slitit ut ett par handskar efter ett par längre byggen, det är bara att gilla läget. Alternativet är kanske att göra som gamla tiders hägnadsmästare, att inte använda några handskar alls, och på sikt skaffa sig en hud av betong.

Byggskola: redskap vid bygget del II

2010-01-10T18:27:00.007+01:00

Ett annat givet redskap i gärdsgårdsbyggandets ädla konst är såklart ett hederligt järnspett. Det går väl att fuska med en borr men jag föredrar att göra det med enbart muskelkraft. När jag mätt upp byggsträckan och beräknat hur många störar som behövs brukar jag spetta upp dagens beräknade byggsträcka, vilket tar ett par timmar. Ofta hjälper det om man är två här; en som spettar och en som skickar ner störarna i marken, sen kan man bytas av efter ett tag- det tar på krafterna att spetta hål. Hålen bör vara minst 3 dm djupa, annars är risken stor att gärdsgårn blir ranglig, och stören ska sen ner i hålet med ganska stor kraft så att den sitter ordentligt, men inte för hårt, det är en hårfin avvägning. Störarna måste nämligen gå att böja mot varandra, och ska tryckas ner så att de står lutande från varandra. Spettet kommer till användning igen när det är dags att sätta upp stöttor. Dessa kan vara något klenare än störarna, och gärna av eneträ, som är mer böjligt än gran.

Stöttorna har för övrigt en nästa lika viktig funktion som störarna, de stagar upp bygget, och som regel kan du dra ner en stötta på var 3-4e störpar, ibland mer eller mindre beroende på hur terrängen ser ut där du bygger.

Byggskola: redskap vid bygget del I

2010-01-10T18:08:00.006+01:00

Den här lilla handyxan (skaftet är ca 27 cm) från Gränsfors bruk är för mig oumbärlig när jag bygger. Den kommer väl till pass i alla möjliga situationer som uppstår under byggets gång och är lätt att ta med sig. Jag använder den till att kvista störar, spetsa störar om det behövs, knacka vidjorna på plats och mycket mer. Ska du klyva virke är den däremot inte till särskilt stor hjälp, men det är ett annat kapitel.

Hägnadssyn

2010-01-06T22:36:00.004+01:00

Förr var det vanligt med hägnadssyn längs med gärdsgårdarna (kunde vara flera kilometer att gå igenom) för att se till att de stod pall innan det var dags att släppa ut kreaturen. En smällkall januari-eftermiddag är kanske inte bästa tidpunkten för just hägnadssyn, men fint är det när snön lägger sig över gärdsgården.

Gott nytt år!

2010-01-04T23:11:00.003+01:00

Gästsblogg: Navet

2009-02-01T13:45:00.010+01:00

Idag blir det gästblogg här på Svenska gärdsgårdar, författat av Stefan som bistått mig vid både ett och flera byggen i sitt anletes svett...

"Att bygga en gärdsgård kräver ett starkt hjärta som brinner för svenska byggnadstraditioner och ett par stadiga arbetarlabbar som brinner för att beströs med en lämplig mängd vattenblåsor samt en och annan brännblåsa. Trots den industriella revolutionens alla tekniska landvinningar under 1900-talet har inte mycket hänt vad gäller en gärdsgårdsbyggares vardag. Efter en arbetsdag vid gärdsgården kommer du hem med ett härligt ingrott sotlager i ansiktet vars partiklar likt daggmaskar grävt sig så djupt in i porerna det bara är möjligt. Inte ens den bästa peeling scrub med extra-allt showercream hjälper här.

För att bygga en gärdsgård krävs som tidigare nämnts på denna blogg ett gäng stadiga störar, ett koppel långa slanor av senvuxen gran och dessutom färska grangrenar. Lägg därtill ett par ordentliga järnspett, bågsåg, slägga, prima bjrökved, ett oljefat och minst 3-4 par dugliga arbetshandskar. Åtgången på arbetshandskar brukar vi beräkna till tre par per gubbe och hundra meter gärdsgård. Dessutom behöver du en rask tunnpojke.

Tunnpojke? En helt motiverad fråga i sammanhanget är ju vad i helskota en tunnpojke är för något! För att bygga en gedigen gärdsgård enligt gammal svensk tradition använder vi oss av vidjor som värms upp över öppen eld och sedan hastigt viras runt störarna. När sedan den upphettade kådan stelnar blir det hårt som betong och gärdsgården kan stå i en herrans massa år.

Tunnpojkens uppgift var att ansvara för att elden brann och vidjorna var varma. Oavsett hur fin utrustning du har så är sanningen den att det inte blir någon gärdsgård utan en tunnpojke, därför mina damer och herrar vill jag saga att tunnpojken utgjort navet i den svenska gärdgårdens historia!

Arbetet som tunnpojke var hårt och slitigt. Vedermödorna var många och tunnpojkens armar var ofta svedda, ansiktet sotigt och kroppen svettig. Elden skulle alltid vara varm och nästa vidja ständigt på gång. Elden skulle dessutom flyttas vartefter arbetet fortskred. Var avståndet mellan eld och stör för långt hann kådan stelna och vidjan var förstörd. Tunnpojkens uppgifter tillföll den yngsta och var ett steg på vägen att bli en fulländad gärdsgårdsbyggare.

Dock är det ju så att vi idag har arbetsmiljölagar, kollektivavtal och andra finurliga avtal så det är svårt att motivera anställning av en yngling som riskerar att bli uppeldad under arbetspasset om han är oförsiktig. Därför nämns tunnpojkens arbetsuppgifter numera i förtäckta ordalag under anställningsintervjun: ”Jo då så här i början när du är ny så är det viktigt att du lär dig hela processen, så vi tänkte att du kommer ansvara för elden den närmaste tiden.. men det har du väl inget emot?”

//Stefan, pro Gärdgårdsbyggare på Svenska gärdsgårdar, som innerligt hoppas på nyanställningar till sommaren...

Byggskola: störar emellan, del II

2009-01-31T17:15:00.013+01:00

Jag skrev tidigare att jag skulle återkomma med ett till inlägg om störarnas betydelse i bygget. Sagt och gjort.

Kärt barn har många namn och störarna kan benämnas både staver, käppar, stakar osv. Gemensamt har störarna, oavsett benämning, att de är helt avgörande för en gärdsgårds stabilitet. "När du byggt klart en gärdsgård ska du ställa en mugg med kaffe på översta slanan och ruska om i en av störarna, är gärdsgården riktigt byggd står muggen kvar", som en vis hägnadsmästare en gång sa.

Det är en gyllene gammal regel. En annan regel skriver jag om i inlägget störar emellan nedan, hur störarnas längd signalerar tomtgränsen. Regeln här är korta störar på insidan, gärna runt 150 cm, mot utsidans högre, de kan gott vara runt 2oo cm ovanför mark, plussa på 30-40 cm som ska ner i marken. Rent konkret när du bygger är det väldigt praktisk att tillämpa denna regel, eftersom du vanligtvis har både byggmaterial och redskapen liggande på din egen tomt. När du sedan ska lyfta slanan på plats är det praktiskt att inte behöva lyfta den alltför högt över huvudet, därav de kortare störarna på insidan. Bygger du utan att tillämpa ovanstående råd blir det en sjuhelvetes balansgång om ni ska stå två stycken och balansera upp en slana över ett par 2 meter höga störar.
Som alltid när det gäller gamla hantverkstraditioner finns det en bra orsak till tekniker och regler för byggande, i detta fallet är det både tidsbesparande och praktiskt.

Byggskola: störar emellan

2009-01-24T10:59:00.009+01:00

Jag uppehåller mig vid störarna här på bloggen ett tag till. De utgör ju trots allt basen för hela bygget och det kan vara intressant att känna till lite kuriosa om dom om du är i färd med att resa en gärdsgård till våren eller sommaren.

På den tid gärdsgårdar utgjorde ett mer vardagligt inslag i landskapet användes de inte bara för att stänga ute boskap eller markera tomtgränser. De var fyllda med kommunikation, för den som visste hur det skulle tolkas, vill säga. Vilket håll slanorna pekade åt betydde en sak, medan höjden på störarna kunde betyda en annan. Oftast lät markägaren sätta ner kortare störar på insidan av gärdsgården, dvs sin egen mark, medan de längre fick stå på utsidan. På så sätt var det enkelt att se hur ägogränserna gick. Jag tycker detta är en trevlig tradition så jag låter den leva vidare i mina byggen. Dessutom fyller den en praktisk funktion ur byggnadsteknisk aspekt, vilket jag ska återkomma till framöver.

De korta störarna på insidan markerar ägogränsen. Sorunda 2008.

Gärdsgården nere vid ängen

2009-01-20T16:14:00.004+01:00

Ängen väntar på att bli slagen och gärdsgården reflekterar morgonljuset. Här är det byggt med granstörar, i jämförelse med bild och inlägg nedan. En är ibland svårt att få tag på och materialet i denna gärdsgård, rest av undertecknad 2007, är alltså uteslutande senvuxet granvirke från myrmark. Hållbarheten är outstanding.

En eller gran?

2009-01-13T16:25:00.009+01:00

Utanför Kisa i Östergötland finns det restaurerade odlingslandskapet Fölingsö, där denna bild är tagen. Där har det gamla odlingslandskapet pietsfullt restaurerats och inhägnats med vackra, traditionellt byggda gärdsgårdar. Här är det runda, icka kluvna slanor som gäller, och enestörar som med sin oregelbundna form ger gärdsgården ett livligt och charmigt intryck.

Personligen föredrar jag enestörar av just den anledningen, de ger i mina ögon mer karaktär åt gärdsgården. Men det är också en fråga om var gärdsgården byggs. I ett odlingslandskap som detta har en traditionellt byggd gärdsgård en given plats. I ett villaområde eller som tomtavgränsning i ett samhälle fungerar det ur estetisk synpunkt förmodligen bättre med raka granstörar, eller ett traditionellt falurött spjälstaket. Det går kanske att göra en abstrakt koppling mellan de lite krokigare enestörarna på landsbygden och de mer raka, välordnade granstörarna i ett mer urbaniserat område. Bra mycket vackrare än ett Gunnebostängsel blir det hursomhelst.

Vintervila

2009-01-12T15:27:00.004+01:00

Det har varit väldigt lugnt på min blogg ett tag nu. Ska försöka få lite fart på bloggandet igen. Men just nu är det vintervila som gäller, det blir inga nya gärdsgårdsbyggen på ett tag. Däremot en hel del läsning. Vill passa på att tipsa om den här bloggportalen som samlar länkar och bloggar relaterade till byggnadsvård: http://byggnadsvard.wordpress.com/

40 m gärdsgård rest!

2008-06-13T13:26:00.004+02:00

Igår stängde vi det sista störparet och nu står en ca 40 m lång gärdsgård med handkluvna slanor och nytillverkade enestörar på plats. Jag skrev för några dagar sen om de granrisets vara eller inte vara på en nybyggd gärdsgård. Först och främst beror det väl på hur du bygger, en del använder sig av helt kluvna och kvistade vidjor och där ser du inte ett enda barr, och det varierar såklart över landet beroende på tradition och vem som bygger. En del villaägare vill gärna gå ett varv med sekatören och klippa av de uthängande grantofsarna av estetiska skäl, personligen föredrar jag att låta de hänga kvar. Igår passerade hur som helst ett äldre par byggplatsen och de log förtjust över de kvarhängande grantofsarna och konstaterade att de mindes att det sett ut precis likadant när de såg en nybyggd gärdsgård i sin ungdom.
Nu är bygget avslutat och jag tar en paus i gärdsgårdsbyggandet. Vill du beställa en gärdsgård gör du det enklast via min hemsida: www.svenskagardsgardar.se

Tills vidare kan jag rekommendera boken "Gärdsgårn i vårt landskap" av Sten Hagander, med både konkreta byggbeskrivningar och anekdoter kring gärdsgårdsbyggande.

En Idealisk gärdsgårdsbyggardag

2008-06-11T23:14:00.008+02:00

Efter en veckas paus så har bygget rullat på i rasande fart idag, ca 25 m i idealiska byggförhållanden- regnet jag efterlyste kom som på beställning (cirka en halvtimmes regn) och temperaturen sjönk lite. Vidjorna är lättare att arbete med när luftfuktigheten är högre inbillar jag mig. Nästan hela sträckningen är nu klar och endast de sista 5-6 metrarna återstår. På bilden nedan ser du en vidja bindas runt ett störpar.
Vi "basar" vidjorna på gammalt vis när vi bygger, dvs värmer upp dem över glöd och när vi binder sparar vi alltid en rejäl grantofs på vidjan vilket hjälper till att "låsa" vidjan när den knyts. Grantofsarna som hänger ut ryker dock oftast när vi städar upp och fixar till det sista på gärdsgården, oftast vill tomtägaren att vi tar bort dem. Personligen tycker jag dock att det ser charmigt ut men det beror väl på min konservativa gärdsgårdsskolning...
Avslutningsvis lite mer bilder från byggsträckan. Jag uppdaterar imorn igen när bygget förhoppningsvis är helt avslutat.

Arbete pågår!

2008-06-07T16:23:00.013+02:00

Gärdsgårdsbygget fortsatte i medelhavsvärmen under onsdagen. På bilden nedan ser du min kollega Staffan spetta ner störar längs byggsträckan. Vi sätter dem med cirka en meters mellanrum och det är självklart viktigt att de sitter ordentligt så inte gärdsgården blir ranglig. Enormt torrt i marken är det nu men det syns väl nästan på bilderna.
En del av enestörarna beredde vi på plats, dvs vi barkade, spetsade och brände dem i rotändan för att öka på motståndskraften mot röta.

När alla störar var på plats började vi "stänga" gärdsgården, dvs binda ihop störarna med granvidjor. Arbetet fortsatte under fredagen som var om möjligt ännu varmare än onsdagen. Nu kvarstår ungefär 2 arbetsdagar innan hela gärdsgården är rest.
Ungefär var tredje störpar drar vi ner en stötta i marken som så att säga vävs in i konstruktionen för att öka på stabiliteten (se bilden ovan). En gärdsgård ska ju hålla att sitta på! Nu har vi cirka 30 m kvar att stänga, efter helgen fortsätter arbetet. Jag skulle faktiskt inte ha något emot en kort regnskur innan dess.

Förberedelser

2008-06-03T13:31:00.011+02:00

Ett gärdsgårdsbygge bör alltid börja med vissa grundläggande förberedelser- mäta ut byggsträckan, röja marken där gärdsgården ska stå och beräkna hur mycket material
som behövs.

Imorn, onsdag, sätter själva hägningen igång, gårdagen blev alltså en dag av förberedelser. Jag har dock "redan förberett en del" som tv-kockarna brukar säga. Här är byggsträckan där jag mäter upp byggriktningen genom att sätta störar i marken och måtta med lina och tumstock. 40 meter lång kommer gärdsgården bli.

Allt material är på plats, handkluvna senvuxna slanor från Jämtland samt enestörar från Gotland. Vi ska också använda oss av en del enestörar hämtade från markägarens egna mark, och de samlade vi in igår. Nu återstår att rensa, spetsa samt kapa dom till lämplig längd.
När vi är klara med det kommer de se ut som på bilden här under.
Under gårdagen förberedde jag också marken ytterligare genom att slå en del av arbetsytan med lie, gräset har hunnit bli rätt högt och skymmer sikten lite. Enarna på bilden ovan kommer från en hagmark som en gång i tiden var mycket vacker, sedan kom granen och tog över och många enar torkade ihop och dog. Någon som vet mer om denna enesjuka? Jaja, förhoppningsvis går en del av dessa hagmarker att återställa framöver.
Nu återstår att se hur arbetet går imorgon. Det ska bli soligt och fortsatt varmt så det lär bli svettigt att stå och spetta hål för störarna!

Gärdsgården- välkommen tillbaka!

2008-06-02T10:55:00.007+02:00

Gärdsgårdar har byggts i Sverige i över 1000 år och idag är byggnadstekniken mer aktuell än den varit på många år! Främst kanske för att det råder en slags kulturhistorisk boom just nu, men också för att en traditionellt byggd gärdsgård är helt miljövänlig och enbart består av trä = helt nedbrytningsbar, när den så småningom lägger sig ner återgår den till naturen utan att lämna några otrevliga spår efter sig.

Här berättar jag om gärdsgårdsbyggen och om äldre (trä-)hantverk. Mitt nya gärdsgårdsbygge börjar idag ute i Sorunda utanför Stockholm och jag ska försöka ge en bild av hantverket medan jag bygger. Enjoy!

Gärdsgården på bilden, med kluvna slanor, byggde jag i norra Östergötland 2007.