En by kunde förr ha miltals med trägärdsgårdar att hålla iordning och runt om i landet fanns sammanlagt hundratusentals mil med gärdsgårdar. Avsikten med hägnader av trä och sten var då att stänga ute boskapen från åkrar och tomtmark.
Funktionen för hägnaderna ändrades under mitten på 1800-talet till att istället främst stänga inne boskapen i hagar. Gärdsgården utformades beroende på vilket typ av djur den skulle hålla för och byggdes olika tät och olika hög - ibland högre än kraven för en lag-gill gärdsgård som är 2 alnar (120 cm) vid översta slanan.
Landskapet präglades såklart av alla hägnader och en syn som på bilden ovan var på många platser helt vardaglig. Idag när det återigen reses många nya gärdsgårdar runtom i landet har gärdsgårdens funktion ändrats igen - nu syftar den främst till att utgöra ett dekorativt inslag i både moderna och historiska miljöer.
Eftersom kunskapen att stänga (bygga) en riktig, traditionell gärdesgård inte längre är lika självklar som förr så har också utseendet på de gärdesgårdar som byggs kommit att variera en del numera. Förr byggde man en gärdesgård enligt den tradition som varit vanlig i trakten. Även om principen för en gärdsgårds uppbyggnad är densamma över landet så finns det ändå en hel del faktorer som kan skilja över landet. En del i konstruktionen som skiljer sig åt är t ex om vidjorna som gärdsgården binds med är kluvna eller hela, samt om de värms innan de vrids på eller ej.
På bilden här ser man exempel på hur utseende och metod för att vrida på vidjorna som binder samman gärdsgården skiljer sig åt i olika delar av landet traditionellt sett (lokala variationer förekommer självklart och gränsdragningen är ungefärlig) - i södra delarna är det hela vidjor som använts för att binda gärdsgården, materialet är då främst grenar från gran eller ene. I övriga delar kluvna vidjor, som kan tas både från unga granstammar eller grenar av gran.
Vad har då ett exempel som detta för betydelse idag, om man vill bygga gärdsgård? Rent konkret så inverkar de olika byggteknikerna mest på utseendet, inte speciellt mycket på hållbarheten. Men utseendet är det som ger den lokala prägeln. För min del tycker jag att det är roligt att kunna värna om de lokala byggtraditionerna och sätta upp gärdsgårdar med en teknik som varit vanlig i trakten. Idag finns det få gärdsgårdsbyggare som behärskar tekniken att resa en riktig gärdsgård, och dessa jobbar naturligt nog över hela landet. Men därmed sprids också olika byggtekniker runtom i landet, och det kan resultera i att utseendet på gärdsgårdarna som sätts upp skiljer sig en del mot hur det sett ut på platsen historiskt sett. Så mitt råd är, bestämmer du dig för att resa en gärdsgård på tomten, titta gärna på hur det sett ut tidigare i trakten, så bevarar du både hantverkskunnandet och de lokala traditionerna.
Vill du lära dig mer om hantverket, både byggtekniskt och hur det skiljer sig över landet, så är du välkommen på någon av våra kurser i traditionellt gärdsgårdsbygge, du hittar aktuellt kurs-schema på vår hemsida: www.svenskagardsgardar.se, klicka på kurser.
