Jag uppehåller mig vid störarna här på bloggen ett tag till. De utgör ju trots allt basen för hela bygget och det kan vara intressant att känna till lite kuriosa om dom om du är i färd med att resa en gärdsgård till våren eller sommaren.
På den tid gärdsgårdar utgjorde ett mer vardagligt inslag i landskapet användes de inte bara för att stänga ute boskap eller markera tomtgränser. De var fyllda med kommunikation, för den som visste hur det skulle tolkas, vill säga. Vilket håll slanorna pekade åt betydde en sak, medan höjden på störarna kunde betyda en annan. Oftast lät markägaren sätta ner kortare störar på insidan av gärdsgården, dvs sin egen mark, medan de längre fick stå på utsidan. På så sätt var det enkelt att se hur ägogränserna gick. Jag tycker detta är en trevlig tradition så jag låter den leva vidare i mina byggen. Dessutom fyller den en praktisk funktion ur byggnadsteknisk aspekt, vilket jag ska återkomma till framöver.
De korta störarna på insidan markerar ägogränsen. Sorunda 2008.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar