Trä förr och nu

Senvuxet trä  - gran

Inte så senvuxet trä  - gran

Senvuxet trä, eller undertryckt trä, har du kanske hört talas om. Har du inte det så ta dig en titt på bilderna här ovan. Senvuxet trä är det som visas på den övre bilden, och motsatsen till senvuxet syns på bilden under. Gissa vilket som håller bäst? (Ledtråd = virket har samma dimensioner. Räkna årsringarna så får du en uppfattning om trädets ålder.)

Långsiktig planering var förr nyckelordet i många sammanhang. Skog brukades oftast med mer ansvar än vad som är fallet idag.  Men under 1900-talet och fram till idag har tyvärr mycket av det ansvarsfulla tänkandet inom skogsskötsel försvunnit. Om inget radikalt inträffar i synen på skogskötsel kan vi nog tyvärr räkna med att virke av den kvalité som visas på bilden överst blir alltmer sällsynt framöver.

Hur vet man då vad som håller bäst? Detta var allmänt vedertagen kunskap förr i tiden, men idag är det si och så med den kunskapen. Bra virke ger bra produkter, och ska du bygga någonting i trä utomhus som du vill ska hålla längre än nåt år framåt så måste träet vara motståndskraftigt mot röta.  Förr valdes trä till byggnader, till exempel dörrar och fönster, med stor omsorg. Kärnvirke till fönsterbågarna och senvuxna stockar till timmerstommen. De skulle inte hålla 10 år, inte 20 år utan 100 år. Minst. Kompakt trä som garanterat håller många decennier längre än de nya fönsterbågarna du köper på ett större byggvaruhus.

När det gäller gärdsgårdarna så sattes de förr i mån av tillgång på virke av rätt kvalitét. Eneträ användes till störar (de upprättstående stolparna) där ene fanns tillgängligt (södra Sverige t o m Dalälven, ungefär), och senvuxen gran till slanorna (de horisontellt sluttande längre stammarna). Gärdsgården skulle ju stå så länge som möjligt eftersom det är ett arbetskrävande jobb att sätt upp en gärdsgård.

Numera sätts de gärdsgårdar som byggs av kunniga hantverkare med trä av god kvalité, prydliga och välbyggda. Om du funderar på att sätta upp en egen gärdsgård (eller någon annan träbyggnation) på tomten, var noga med kvalitén på virket, vare sig du tänker göra arbetet själv eller tar in en yrkesman för arbetet. Då vet du att du inte behöver byta ut skadat virke efter bara några år.

En gärdsgård som stått länge - och står ett tag till

Byggskola avsnitt 9: enestakar

Det är dags för lite funderingar och tips kring enevirke tycker jag. Här ligger två enestakar som  jag håller på att kvista av. Nästa steg är att spetsa dom i tjockändan.

Till min hjälp för detta har jag en mindre handyxa från Gränsfors bruk, och just denna yxa har jag haft i över 15 år nu. Trevligt med kvalitétsprodukter tycker jag.

Det brukar också ofta finnas material till flera störar på en lite större enebuske, tex när stammen delar sig i flera. Och just ene är roligt att jobba med tycker jag, förutom barren och grenarna då, som är allmänt obehagliga.

Till skillnad mot spikrak gran så är enen väldigt varierad i sitt utseende. Jag försöker blanda ene och gran som störar, så blir det lite mer liv i gärdsgården. Jag kvistar av störarna hela vägen, och när det gäller ene barkar jag gärna av dom också. Då lyser dom vitt första året gärdsgården står, men inom 2-3 år börjar materialet gråna när väder och vind gjort sitt. Gärdsgården på bilden här har stått i 3 år.

En trevlig sidoeffekt av att jobba med ene är att jag får en del spillvirke som är utmärkt att använda när jag röker fisk. För övrigt ett väldigt trevligt sätt att avsluta dan på.

Om vidjor

Vidjorna håller samman gärdsgården. Vidjor kan vara grenar av gran eller ene, gran är vanligast. De kan vara kluvna eller hela grenar, beroende på lokal tradition. Det är viktigt att de vrids på ordentligt och är tillräckligt starka, så att gärdsgården står stadigt men också får ett harmonisk utseende. Binder du med ståltråd får du kanske något som liknar en gärdsgård, men den saknar en väsentlig del av sitt ursprungliga utseende. Det blir lite som att sätta in moderna villafönster i ett gammalt torp - det stämmer inte riktigt. Dessutom är gärdsgården då inte längre en del av kretsloppet, utan den kommer lämna efter sig ståltråden ovanpå marken när den så småningom faller ihop. Så både för naturens och för traditionens skull är därmed riktiga vidjor av gran eller ene att föredra.



Vidjor ska vara tumstjocka grangrenar. Vidjor är färskvara, förvara dom fuktigt om de inte används under byggdagen - dom blir lätt spröda om dom får ligga för länge eller torkar.



Senvuxna träd ger de bästa och smidigaste vidjorna. Grenarna ska vara runt 120-200 cm långa och raka, hyfsat jämntjocka. När det sen är dags att bygga, ja då gäller det som att vara snabb och stark i nyporna, vidjan ska vridas på medan den fortfarande är varm från elden. När den sedan stelnar sitter den bergfast.

Om gärdsgårdsstörar

Jag använder oftast yxan när jag ska vässa gärdsgårdsstör. Det går såklart att göra med en sågklinga också. Men det väsnas inte lika mycket att stå med yxan. Här en ene-stör som vässas från tre sidor, en del lämnas obearbetad. Störarna barkas delvis eller randbarkas, eftersom det ska finnas möjlighet för fukt att lämna träet. Det går ju även bra att barka hela stören, vilket kunde vara vanligt förr när det skulle vara lite extra tjusigt. Det kräver dock mer jobb per stör.

Störarna kvistas sen grundligt men lite ojämn yta gör inget, det gör bara gärdsgården mer stabil. Och är det för perfekt ser det dessutom lite konstgjort ut i mina ögon.

Störarna bör vara runt 2 meter långa, lite beroende på vilken typ av gärdsgård du bygger. Vissa modeller av gärdsgårdar ska ha kortare störar, andra längre. Men det finns en poäng med att störarna har lite extra längd från början, när det så småningom är dags att sätta om gärdsgården så behöver du inte skaffa nya störar utan kan vässa om  de befintliga - ta bort det som är dåligt och återanvänd dom.

Kom ihåg att bygga med kortare störar konsekvent på ena sidan av gärdsgård när du bygger. Och som sagt, spetsa inte heller stören runt om, hur du ska vässa dem kan du läsa mer om här.

Det var dagens tips kring störar, nästa gång ska jag skriva lite om vidjor tänkte jag.

Förberedelser inför byggstart

Här ska det bli ca 80 m ny gärdsgård. Efter att ha stegat upp sträckan och beräknat virkesåtgången så sätter jag upp stör för ca en tredjedel av sträckan, 1-2 dagsverken beroende på hur många ni är som bygger. Slanorna lägger jag så att de är lätta att komma åt, ofta är det lämpligt att portionera ut dom i mindre högar längs med byggsträckan. Här kommer jag dock bygga sträckan i två etapper, före och efter grinden som ska sättas upp här med en öppning ut mot en angränsande hage.

Grinden kommer få handsmidda beslag och i övrigt göras helt i trä. Grindstolparna bör vara av ene eller ek. Stolparna ska sitta djupt eftersom det blir belastning från grindens rörelser, ≈ 1/2 m ner i marken är en bra riktlinje, de kan med fördel även gjutas. Höjd ovan mark är här ca 150 cm.

Sträckningen för gärdsgården här är en smidig yta att arbeta på, marken är plan och fri från träd och rötter. Står det träd i vägen för en planerad sträckning får du planera antingen så att du bygger anpassat till hur träder står, eller så tar du helt enkelt bort träden. Gärdsgården ser i mina ögon bäst ut om den får anpassa sig till underlaget och den omkringliggande naturen.

När allt material är på plats är det dags att tända elden där vidjorna ska basas, lägga fram vidjor och se till att få en fin glödbädd. Montering av vidjor återkommer jag till i nästa inlägg där vi fortsätter följa detta bygge.

Hugga stör

Yxan har varit i bruk senaste tiden, jag har varit i farten med att vässa störar. Inga maskiner i närheten utan jag kör old fashion med yxan. Störarna spetsas inte runt om utan ena änden lämnas obearbetad. I samband med bygget kommer jag bränna dom i rotändan för att öka på motståndskraften mot röta lite mer, även om det här rör sig om ene och senvuxen gran som kommer stå sig ett bra tag framöver.

Inom kort ska dom i jorden och lite mer hantverkshistoria ska återskapas.

Ene eller gran?

Utanför Kisa i Östergötland finns det restaurerade odlingslandskapet Föllingsö, där denna bild är tagen. Där har det gamla odlingslandskapet varsamt restaurerats och inhägnats med traditionellt byggda gärdsgårdar. Här är det runda, okluvna slanor som använts, och enestörar som med sin oregelbundna form ger gärdsgården ett livligt och charmigt intryck.

Personligen föredrar jag enestörar av just den anledningen, de ger i mina ögon mer karaktär åt gärdsgården. Men det är också en fråga om var gärdsgården byggs. I ett odlingslandskap som detta har en traditionellt byggd gärdsgård en given plats. I ett villaområde eller som tomtavgränsning i ett samhälle fungerar det ur estetisk synpunkt bättre med raka granstörar, eller ett traditionellt falurött spjälstaket.

Det handlar också om lokala traditioner, eftersom gärdsgårdar byggt på olika sätt, men enligt en gemensam princip, över hela landet. Tillgången på olika typer av material har alltid styrt utformningen, enligt samma verklighet som gällt för de flesta byggnader i äldre tiders bebyggelse.

Och bra mycket tjusigare än ett Gunnebostängsel blir det hursomhelst alltid med gärdsgård, oavsett om störarna är är av ene eller gran...