Byggskola avsnitt 12: yxan

Ska du resa en gärdesgård enligt riktigt gammal hantverkstradition så är avverkningen av virket en viktig aspekt. Fram till en bit in på 1900-talet var fällyxa fortfarande vanligt att använda i skogsarbetet, fram till dess att de fasades ut av motorsågen. Jag har en fällyxa från Gränsfors som jag använder för bland annat specialbeställt virke, tex vid rekonstruktion av gärdesgårdar från en tidsperiod innan motorsågen fanns. Det är en särskild känsla att gå ut i skogen en vintermorgon utan att behöva släpa på alla tillbehör till sågen, istället har jag med mig fällyxan, en mindre yxa från Hultafors för kvistning samt en ryggsäck med kaffe och smörgåsar. Vilken skillnad det är att ta sig fram med denna relativt lätta packning.

När det gäller yxor överlag så är det definitivt värt att lägga in lite extra pengar tycker jag, en välbalanserad yxa av god kvalité gör arbetet så oerhört mycket roligare. Glöm inte att slipa den ordentligt bara. Slipningen återkommer vi till framöver.

Byggskola avsnitt 11: stöttor

Stötta/stag/sträva, det finns många varianter på namn, men de syftar iaf på de extra störar som är en del av en ordentligt byggd gärdsgård. Funktionen är att stabilisera gärdsgården ytterligare och göra den tåligare mot allehanda påfrestningar. Beroende på byggnadstradition så används stöttor i olika omfattning vid ett gärdsgårdsbygge, i vissa landskap används de flitigt, i andra mer sällan.

Stöttorna sitter på omväxlande höger och vänster sida om gärdsgården längs med hela byggsträckan. I längden ger det en betydligt stadigare gärdsgård med längre livslängd.

Se även tidigare inlägg i detta ämne!

Byggskola avsnitt 10: anslutning till grindstolpe

Ska du avsluta gärdsgården mot en grindstolpe finns det en variant du kan använda dig av för att få den lite extra stadig. Borra upp ett hål i stolpen, och sedan måttar du in översta slanan i gärdsgården så att den passar mot hålet. Banka sedan in slanan i stolpen, så den kommer ut på andra sidan. Klart, och du har en förankring som är stadig och traditionsenlig. Självklart behövs ingen spik!

Byggskola avsnitt 9: enestakar

Det är dags för lite funderingar och tips kring enevirke tycker jag. Här ligger två enestakar som  jag håller på att kvista av. Nästa steg är att spetsa dom i tjockändan.

Till min hjälp för detta har jag en mindre handyxa från Gränsfors bruk, och just denna yxa har jag haft i över 15 år nu. Trevligt med kvalitétsprodukter tycker jag.

Det brukar också ofta finnas material till flera störar på en lite större enebuske, tex när stammen delar sig i flera. Och just ene är roligt att jobba med tycker jag, förutom barren och grenarna då, som är allmänt obehagliga.

Till skillnad mot spikrak gran så är enen väldigt varierad i sitt utseende. Jag försöker blanda ene och gran som störar, så blir det lite mer liv i gärdsgården. Jag kvistar av störarna hela vägen, och när det gäller ene barkar jag gärna av dom också. Då lyser dom vitt första året gärdsgården står, men inom 2-3 år börjar materialet gråna när väder och vind gjort sitt. Gärdsgården på bilden här har stått i 3 år.

En trevlig sidoeffekt av att jobba med ene är att jag får en del spillvirke som är utmärkt att använda när jag röker fisk. För övrigt ett väldigt trevligt sätt att avsluta dan på.

Byggskola avsnitt 8: värma vidjor

Jag skulle återkomma till bindning av vidjorna sa jag i förra inlägget. Vidjorna ska alltså värmas upp antingen i vatten eller över eld, själv föredrar jag det senare alternativet. Poängen är att vidjan ska värmas upp så att den mjuknar, och medan den är varm binder du vidjan runt störarna. När vidjan sedan stelnar sitter den som berget.

För att få en fin jämn temperatur gäller det att kunna värma vidjan i hela dess längd, och för min egen del använder jag denna portabla anordning med ett itusågat oljefat som jag eldar i, det ger bra värme och är utmärkt för ändamålet!

Skottkärran då? Jo, elden måste kunna flyttas i takt med att bygget går framåt, och då är det smidigt om det inte är för långt mellan elden och störarna som ska bindas ihop!

Byggskola avsnitt 7: början på gärdsgården

Dags att bygga, och hur börjar man? Om du drar igång att hägna gärdsgård är det bra att tänka på att de första meterna du bygger är väldigt viktiga, slarvar du här blir hela bygget lidande. Som med det mesta alltså, slarv straffar sig i slutändan.

När det gäller starten är det är det viktigt att tänka på hur brant du vill att slanorna ska luta, gör du fel i början är det svårt att rätta till i efterhand. För att vara på den säkra sidan kan du spänna upp ett snöre som markerar lutningen på slanorna första 10-15 m, sedan går det av sig självt resten av bygget. Innan du drar igång bygget bör du planera var du vill ha grindar och öppningar. Tänk också på hur avslutningen ska se ut, om den ska gå ihop med en annan del av gärdsgården eller sluta mot ett hus eller med en stolpe.

Startpunkt för bygget varierar såklart, vanligast är kanske att du börjar vid en grindstolpe, tomtpinne eller infarten till tomten.
I bilden här ovan börjar bygget vid infarten till tomten, vilken sedan förstärktes med en kraftig stolpe i ene.

På mina kurser går jag igenom både början och avslut på gärdsgården, samt även hörn och svängar!
Och jag kan alltid påminna om boken jag nämnt tidigare, "Gärdsgårn i vårt landskap" av Sten Hagander, som tar upp byggteknik på ett pedagogiskt sätt.

Byggskola avsnitt 6: redskap vid bygget del IV

Nästefter handskar, yxa och spett är en bra såg viktig innan du drar igång ett bygge. Alltid är det någon stör eller slana som behöver justeras i längd. Eller så har du sly eller träd ivägen för bygget. Det går såklart bra med en motorsåg också, om man inte orkar såga för hand. Tätvuxet virke blir hårt och därmed svårsågat, men håller såklart bra mycket längre än skräpvirke med en cm mellan årsringarna. Nog om det. En såg är alltid bra!

Byggskola avsnitt 5: redskap vid bygget, del III

Efter spett och yxa skulle jag säga att ett par smidiga arbetshandskar är viktigt i sammanhanget. Handskarna på bilden ovan, som är av typen "extremt ordinär trädgårdshandske", får illustrera hur en handske inte ska se ut när du ska dra igång ett bygge. De må vara billiga, men de klarar sig inte länge vid ett bygge och dessutom släpper de igenom alldeles för mycket värme.

Värme? Jo, eftersom jag bakar vidjorna över glöd vid mina byggen bör handskarna vara både kraftiga på insidan men även smidiga för handen att röra sig i när du ska ner i närheten av glöden och rota. När det sen är dags att vrida till vidjan så är det i sig ett moment där snabbheten är avgörande, vidjan svalnar snabbt och då går det inte att fumla i obekväma handskar.

Men nästan oavsett kvalité så har du slitit ut ett par handskar efter ett par längre byggen, det är bara att gilla läget. Alternativet är kanske att göra som gamla tiders hägnadsmästare, att inte använda några handskar alls, och på sikt skaffa sig pansarhud på händerna.

Byggskola avsnitt 4: redskap vid bygget del II

Ett annat givet redskap i gärdsgårdshägnandets ädla konst är såklart ett hederligt järnspett. Det går väl att fuska med en borr men jag föredrar att göra det med enbart muskelkraft. När jag mätt upp byggsträckan och beräknat hur många störar som behövs brukar jag spetta upp dagens beräknade byggsträcka, vilket kan ta ett par timmar om marken är bökig. Det hjälper om man är två här; en som spettar och en som skickar ner störarna i marken, sen kan man bytas av efter ett tag. Hålen bör vara minst 3 dm djupa, annars är risken stor att gärdsgårn blir ranglig, och stören ska sen ner i hålet med ganska stor kraft så att den sitter ordentligt, men inte för hårt, det är en hårfin avvägning. Störarna måste nämligen gå att böja mot varandra, och ska tryckas ner så att de står lutande från varandra. Spettet kommer till användning igen när det är dags att sätta upp stöttor.

Stöttorna har för övrigt en nästa lika viktig funktion som störarna, de stagar upp gärdsgården och ska inte rationaliseras bort under ett bygge, en gärdsgård utan stöttor är en halv gärdsgård med sämre hållbarhet.

Byggskola avsnitt 3: redskap vid bygget, del I

Den här lilla handyxan (skaftet är ca 27 cm) från Gränsfors bruk är för mig oumbärlig när jag bygger. Den kommer väl till pass i alla möjliga situationer som uppstår under byggets gång och är lätt att ta med sig, den får ledigt plats i ryggsäcken tex. Jag använder den till att kvista störar, spetsa störar om det behövs, barka störar och slanor, knacka vidjorna på plats och mycket mer. Ska du klyva virke ska du dock inte använde denna typ av yxa alls, men det är ett annat kapitel som vi återkommer till framöver.

Byggskola avsnitt 2: störar emellan, del II

Jag skrev tidigare att jag skulle återkomma med ett till inlägg om störarnas betydelse i bygget. Sagt och gjort.

Kärt barn har många namn och störarna kan benämnas både staver, käppar, stakar osv. Gemensamt har störarna, oavsett benämning, att de är helt avgörande för en gärdsgårds stabilitet. "När du byggt klart en gärdsgård ska du ställa en mugg med kaffe på översta slanan och ruska om i en av störarna, är gärdsgården riktigt byggd står muggen kvar", som en vis hägnadsmästare en gång sa.

Det är en gyllene gammal regel. En annan regel skriver jag om i inlägget störar emellan nedan, hur störarnas längd signalerar tomtgränsen. Regeln här är korta störar på insidan, gärna runt 150 cm, mot utsidans högre, de kan gott vara runt 2oo cm ovanför mark, plussa på 30-40 cm som ska ner i marken. Rent konkret när du bygger är det väldigt praktisk att tillämpa denna regel, eftersom du vanligtvis har både byggmaterial och redskapen liggande på din egen tomt. När du sedan ska lyfta slanan på plats är det praktiskt att inte behöva lyfta den alltför högt över huvudet, därav de kortare störarna på insidan. Bygger du utan att tillämpa ovanstående råd blir det en sjuhelvetes balansgång om ni ska stå två stycken och balansera upp en slana över ett par 2 meter höga störar.
Som alltid när det gäller gamla hantverkstraditioner finns det en bra orsak till tekniker och regler för byggande, i detta fallet är det både tidsbesparande och praktiskt.

Byggskola avsnitt 1: störar emellan

Jag uppehåller mig vid störarna här på bloggen ett tag till. De utgör ju trots allt basen för hela bygget och det kan vara intressant att känna till lite kuriosa om dom om du är i färd med att resa en gärdsgård till våren eller sommaren.

På den tid gärdsgårdar utgjorde ett mer vardagligt inslag i landskapet användes de inte bara för att stänga ute boskap eller markera tomtgränser. De var fyllda med kommunikation, för den som visste hur det skulle tolkas, vill säga. Vilket håll slanorna pekade åt betydde en sak, medan höjden på störarna kunde betyda en annan. Oftast lät markägaren sätta ner kortare störar på insidan av gärdsgården, dvs sin egen mark, medan de längre fick stå på utsidan. På så sätt var det enkelt att se hur ägogränserna gick. Jag tycker detta är en trevlig tradition så jag låter den leva vidare i mina byggen. Dessutom fyller den en praktisk funktion ur byggnadsteknisk aspekt, vilket jag ska återkomma till framöver. 

De korta störarna på insidan markerar ägogränsen.  Sorunda 2008.