Visar inlägg med etikett kulturhistoria. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kulturhistoria. Visa alla inlägg

tisdag 31 augusti 2010

Hank och vidjor


"Hankgärdsgård" har du kanske hört talas om och det är också en ganska vanlig benämning på det många idag syftar på när de ser en "vanlig" gärdsgård. Men vad skiljer en hank-gärdgård från en ”vanlig” gärdsgård?

För att svara på det måste vi till att börja med reda ut vad en hank är för något.

Gärdsgårdar kan bindas* på två sätt, om vi räknar med de traditionella metoderna:
hank eller vidjor. En tredje metod är att binda med järntråd, men detta har inget med traditionellt gärdsgårdsbygge att göra utan var en metod som introduceras i större skala i början på 1900-talet. Järntråd i en gärdsgård kan närmast liknas med att fasadmåla ett timmerhus plastfärg, då det får stor negativ betydelse både för utseende och hållbarheten.

Men åter till de traditionella metoderna. Absolut vanligast är idag att gärdsgården binds med vidjor. Vidjorna består lämpligast av gran (regionalt används ene), antingen grenar eller unga stammar, runt 1,3 m långa. De kan klyvas eller användas hela, metoderna varierar över landet beroende på tradition. Vidjorna ska vara färska, och antingen bakas de över en glöd, eller värms i kokande vatten innan de vrids på under byggets gång.

Mindre vanligt är idag att använda färdigproducerad hank**, och själva hantverket att binda hank lär inte vara ett särskilt vanligt numera. Med hank avses inte färskt material, utan hank är grenar som värms en kort stund i eld och sedan sammanflätas till ringar. Ett lämpligt arbete under långa mörka vinterkvällar framför brasan i stugan förr. De färdiga hankarna såldes av mindre bemedlade i knippor på marknader. Hanken kunde (kan) användas inte enbart till gärdsgårdar utan även till att hänga upp… ja, det mesta. Så för att knyta ihop säcken här, en gärdsgård som bands med hank fick logiskt namnet "hank-gärdsgård".

Skillnaden då? Själv bygger jag enbart med vidjor. Det sägs att det blir mindre stadigt att bygga med hank, enligt "di gamle". Gärdsgården blir även tätare och mer virkes-intensiv, i och med att hanken inte bygger lika mycket på höjden som en vidja. Så framtiden får utvisa, kanske blir det ett experiment med detta framöver.

*när jag skriver binda menar jag då själva momentet att binda ihop störarna som håller ihop gärdgården med vidjor

**en vidja blir en hank när den sitter i gärdsgården. Skillnaden mellan förproducerade hankar och vidjorna är att varje vidja blir anpassad till gärdsgården den sitter i, medan hankarna håller ett standardmått.

måndag 2 juni 2008

Gärdsgården- välkommen tillbaka!

Gärdsgårdar har byggts i Sverige i över 1000 år och idag är byggnadstekniken mer aktuell än den varit på många år! Främst kanske för att det råder en slags kulturhistorisk boom just nu, men också för att en traditionellt byggd gärdsgård är helt miljövänlig och enbart består av trä = helt nedbrytningsbar, när den så småningom lägger sig ner återgår den till naturen utan att lämna några spår efter sig.

Här i bloggen berättar jag om mina gärdsgårdsbyggen och om äldre (trä-)hantverk. Mitt senaste gärdsgårdsbygge börjar idag ute i Sorunda utanför Stockholm och jag ska försöka ge en bild av hantverket medan jag bygger. Enjoy!

Gärdsgården på bilden, med kluvna slanor, byggde jag i norra Östergötland 2007. Svenska Gärdsgårdar arrangerar kurser i traditionellt gärdsgårdbygge samt bygger gärdsgårdar och grindar på beställning, besök gärna min hemsida www.svenskagardsgardar.se för mer information!