Vinterarbete

Nytt år och ny byggsäsong!

Själv är jag igång igen sen ett par veckor tillbaka, och just nu är det mycket tid i skogen. Vintertid ska det ju såklart huggas virke till gärdsgårdar och grindar, virket blir bäst då. Jag håller på att gallra i ett område med granskog av varierande ålder och där går det ofta att hitta det undertryckta granvirke som är lämpligt att använda i gärdsgårdar.

Gärdsgårdsstörar av gran brukar jag sedan randbarka och svedja i tjockändan som på bilden nedan. Slanorna, dvs det virke som ligger sluttande i gärdsgården, klyver jag sedan om de är grova. Klyvning var förr en metod att bearbeta virket som var vanlig i hela Sverige tidigare, du får ju ut mer virke av samma träd. Numera är denna metod dock vanligare i tex Östergötland, Sörmland och Uppland, av någon anledning. Men tittar du på gamla foton (fram till 50-talet) från landsbygdsmiljöer ser du att denna typ av gärdsgårdar med kluvet virke funnits över större delen av landet.

Till min hjälp i skogen har jag två yxor, en fällyxa och en för kvistning. Visst använder jag motorsåg också men jag varvar med yxorna, det är som jag skrivit om tidigare, en speciell känsla när bara yxhyggen ekar i skogen.

Trä förr och nu

Senvuxet trä  - gran

Inte så senvuxet trä  - gran

Senvuxet trä, eller undertryckt trä, har du kanske hört talas om. Har du inte det så ta dig en titt på bilderna här ovan. Senvuxet trä är det som visas på den övre bilden, och motsatsen till senvuxet syns på bilden under. Gissa vilket som håller bäst? (Ledtråd = virket har samma dimensioner. Räkna årsringarna så får du en uppfattning om trädets ålder.)

Långsiktig planering var förr nyckelordet i många sammanhang. Skog brukades oftast med mer ansvar än vad som är fallet idag.  Men under 1900-talet och fram till idag har tyvärr mycket av det ansvarsfulla tänkandet inom skogsskötsel försvunnit. Om inget radikalt inträffar i synen på skogskötsel kan vi nog tyvärr räkna med att virke av den kvalité som visas på bilden överst blir alltmer sällsynt framöver.

Hur vet man då vad som håller bäst? Detta var allmänt vedertagen kunskap förr i tiden, men idag är det si och så med den kunskapen. Bra virke ger bra produkter, och ska du bygga någonting i trä utomhus som du vill ska hålla längre än nåt år framåt så måste träet vara motståndskraftigt mot röta.  Förr valdes trä till byggnader, till exempel dörrar och fönster, med stor omsorg. Kärnvirke till fönsterbågarna och senvuxna stockar till timmerstommen. De skulle inte hålla 10 år, inte 20 år utan 100 år. Minst. Kompakt trä som garanterat håller många decennier längre än de nya fönsterbågarna du köper på ett större byggvaruhus.

När det gäller gärdsgårdarna så sattes de förr i mån av tillgång på virke av rätt kvalitét. Eneträ användes till störar (de upprättstående stolparna) där ene fanns tillgängligt (södra Sverige t o m Dalälven, ungefär), och senvuxen gran till slanorna (de horisontellt sluttande längre stammarna). Gärdsgården skulle ju stå så länge som möjligt eftersom det är ett arbetskrävande jobb att sätt upp en gärdsgård.

Numera sätts de gärdsgårdar som byggs av kunniga hantverkare med trä av god kvalité, prydliga och välbyggda. Om du funderar på att sätta upp en egen gärdsgård (eller någon annan träbyggnation) på tomten, var noga med kvalitén på virket, vare sig du tänker göra arbetet själv eller tar in en yrkesman för arbetet. Då vet du att du inte behöver byta ut skadat virke efter bara några år.

En gärdsgård som stått länge - och står ett tag till

Byggstart!

Här ligger virke för ca 150 meter gärdsgård i en skaplig hög. Senvuxen gran, precis som det ska vara. Närmaste dagarna ska det byggas, en bild på resultatet samt lite bilder från bygget dyker upp här på bloggen fram till dess att bygget är klart.

Om vidjor

Vidjorna håller samman gärdsgården. Vidjor kan vara grenar av gran eller ene, gran är vanligast. De kan vara kluvna eller hela grenar, beroende på lokal tradition. Det är viktigt att de vrids på ordentligt och är tillräckligt starka, så att gärdsgården står stadigt men också får ett harmonisk utseende. Binder du med ståltråd får du kanske något som liknar en gärdsgård, men den saknar en väsentlig del av sitt ursprungliga utseende. Det blir lite som att sätta in moderna villafönster i ett gammalt torp - det stämmer inte riktigt. Dessutom är gärdsgården då inte längre en del av kretsloppet, utan den kommer lämna efter sig ståltråden ovanpå marken när den så småningom faller ihop. Så både för naturens och för traditionens skull är därmed riktiga vidjor av gran eller ene att föredra.



Vidjor ska vara tumstjocka grangrenar. Vidjor är färskvara, förvara dom fuktigt om de inte används under byggdagen - dom blir lätt spröda om dom får ligga för länge eller torkar.



Senvuxna träd ger de bästa och smidigaste vidjorna. Grenarna ska vara runt 120-200 cm långa och raka, hyfsat jämntjocka. När det sen är dags att bygga, ja då gäller det som att vara snabb och stark i nyporna, vidjan ska vridas på medan den fortfarande är varm från elden. När den sedan stelnar sitter den bergfast.