Gärdsgårdsbygge pågår

Här syns första biten på en gammal typ av en gärdsgård i Mälardalen som nu håller på att återskapas i Hållsta utanför Gnesta. Gärdsgården innehåller både handkluvet och runt virke. Vill du lära dig mer om att hägna gärdsgård, både det praktiska hantverket, samt historia kring gärdsgårdar och hägnader så rekommenderar jag någon av de kurser som arrangeras av Svenska Gärdsgårdar. På kursen 11 maj bygger vi vidare på just denna gärdsgård. Läs mer om kurserna här: http://svenskagardsgardar.se/kurser.html

Om vidjor

Vidjorna håller samman gärdsgården. Vidjor kan vara grenar av gran eller ene, gran är vanligast. De kan vara kluvna eller hela grenar, beroende på lokal tradition. Det är viktigt att de vrids på ordentligt och är tillräckligt starka, så att gärdsgården står stadigt men också får ett harmonisk utseende. Binder du med ståltråd får du kanske något som liknar en gärdsgård, men den saknar en väsentlig del av sitt ursprungliga utseende. Det blir lite som att sätta in moderna villafönster i ett gammalt torp - det stämmer inte riktigt. Dessutom är gärdsgården då inte längre en del av kretsloppet, utan den kommer lämna efter sig ståltråden ovanpå marken när den så småningom faller ihop. Så både för naturens och för traditionens skull är därmed riktiga vidjor av gran eller ene att föredra.



Vidjor ska vara tumstjocka grangrenar. Vidjor är färskvara, förvara dom fuktigt om de inte används under byggdagen - dom blir lätt spröda om dom får ligga för länge eller torkar.



Senvuxna träd ger de bästa och smidigaste vidjorna. Grenarna ska vara runt 120-200 cm långa och raka, hyfsat jämntjocka. När det sen är dags att bygga, ja då gäller det som att vara snabb och stark i nyporna, vidjan ska vridas på medan den fortfarande är varm från elden. När den sedan stelnar sitter den bergfast.

Hank och vidjor

"Hankgärdsgård" har du kanske hört talas om och det är också en ganska vanlig benämning på det många idag syftar på när de ser en "vanlig" gärdsgård. Men vad skiljer en hank-gärdgård från en ”vanlig” gärdsgård?

För att svara på det måste vi till att börja med reda ut vad en hank är för något.

Gärdsgårdar kan bindas* på två sätt, om vi räknar med de traditionella metoderna:
hank eller vidjor. En tredje metod är att binda med järntråd, men detta har inget med traditionellt gärdsgårdsbygge att göra utan var en metod som introduceras i större skala i början på 1900-talet. Järntråd i en gärdsgård kan närmast liknas med att fasadmåla ett timmerhus plastfärg, då det får stor negativ betydelse både för utseende och hållbarheten.

Men åter till de traditionella metoderna. Absolut vanligast är idag att gärdsgården binds med vidjor. Vidjorna består lämpligast av gran (regionalt används ene), antingen grenar eller unga stammar, runt 1,3 m långa. De kan klyvas eller användas hela, metoderna varierar över landet beroende på tradition. Vidjorna ska vara färska, och antingen bakas de över en glöd, eller värms i kokande vatten innan de vrids på under byggets gång.

Mindre vanligt är idag att använda färdigproducerad hank**, och själva hantverket att binda hank lär inte vara ett särskilt vanligt numera. Med hank avses inte färskt material, utan hank är grenar som värms en kort stund i eld och sedan sammanflätas till ringar. Ett lämpligt arbete under långa mörka vinterkvällar framför brasan i stugan förr. De färdiga hankarna såldes av mindre bemedlade i knippor på marknader. Hanken kunde (kan) användas inte enbart till gärdsgårdar utan även till att hänga upp… ja, det mesta. Så för att knyta ihop säcken här, en gärdsgård som bands med hank fick logiskt namnet "hank-gärdsgård".

Skillnaden då? Själv bygger jag enbart med vidjor. Det sägs att det blir mindre stadigt att bygga med hank, enligt "di gamle". Gärdsgården blir även tätare och mer virkes-intensiv, i och med att hanken inte bygger lika mycket på höjden som en vidja. Så framtiden får utvisa, kanske blir det ett experiment med detta framöver.

*när jag skriver binda menar jag då själva momentet att binda ihop störarna som håller ihop gärdgården med vidjor

**en vidja blir en hank när den sitter i gärdsgården. Skillnaden mellan förproducerade hankar och vidjorna är att varje vidja blir anpassad till gärdsgården den sitter i, medan hankarna håller ett standardmått.

Byggskola avsnitt 8: värma vidjor

Jag skulle återkomma till bindning av vidjorna sa jag i förra inlägget. Vidjorna ska alltså värmas upp antingen i vatten eller över eld, själv föredrar jag det senare alternativet. Poängen är att vidjan ska värmas upp så att den mjuknar, och medan den är varm binder du vidjan runt störarna. När vidjan sedan stelnar sitter den som berget.

För att få en fin jämn temperatur gäller det att kunna värma vidjan i hela dess längd, och för min egen del använder jag denna portabla anordning med ett itusågat oljefat som jag eldar i, det ger bra värme och är utmärkt för ändamålet!

Skottkärran då? Jo, elden måste kunna flyttas i takt med att bygget går framåt, och då är det smidigt om det inte är för långt mellan elden och störarna som ska bindas ihop!