Visar inlägg med etikett tradition. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tradition. Visa alla inlägg

lördag 17 oktober 2015

Hägnadsarbeten sommar och höst

Vi fortsätter arbetet med att resa gärdesgårdar i enlighet med vår svenska hägnadstradition runt om i södra Sverige.  Utseendet på gärdesgården anpassar vi efter trakten och de lokala hägnadstraditionerna.

Här följer lite bilder från gärdsgårdar vi byggt under sommaren och första delen av hösten. Alla våra gärdesgårdar bygger vi på traditionellt vis, enbart med naturmaterial.

Smålandsgärdesgård utanför Vetlanda


Gärdesgård med handkluvet och runt virke blandat. Störar av ene.


Gärdesgård med kluvet virke, helbarkat, strax utanför Enköping.



Gärdesgård under uppbygnad i det nya grishägnet på Torekällbergets friluftsmuseum i Södertälje. Del av det gamla hägnet till höger i bild. Till vänster är det en hästhage för Gotlandsruss.


måndag 22 september 2014

Exempel på olika gärdsgårdstyper

Gärdsgårdar har traditionellt sett skiftat i utseende över landet. Orsakerna har varit många, lokal tradition, typ av djur man hägnat för, samt med jämna mellanrum påbud från högre ort om att spara in på virke har påverkat utseendet. På Svenska Gärdsgårdar jobbar vi enbart med traditionella metoder och modeller när vi reser våra gärdsgårdar och bevarar på så sätt hantverket vidare för kommande generationer. Att använda sig av traditionella metoder ger också ett traditionellt utseende på gärdsgårdarna, där går det inte att fuska med ståltråd, då blir helhetsintrycket av gärdsgården betydligt klenare.

Här följer lite bilder med exempel på både nygjorda och renoverade gärdsgårdar där utseendet varierar beroende på byggnadstradition på respektive ort. Vill du lära dig mer i ämnet rekommenderar jag dig en av våra kurser, vi håller utbildning i traditionellt gärdsgårdsbygge både vår och höst. Läs mer om våra kurser här.









måndag 31 mars 2014

Gärdsgårdar - olika byggteknik i olika delar av landet

Gärdsgårdar av trä har byggts i Sverige sedan före tusentalet, förmodligen längre än så. Fram till början på 1900-talet var gärdsgårdar av trä eller sten ett högst vardagligt inslag i landskapet.

En by kunde förr ha miltals med trägärdsgårdar att hålla iordning och runt om i landet fanns sammanlagt hundratusentals mil med gärdsgårdar. Avsikten med hägnader av trä och sten var då att stänga ute boskapen från åkrar och tomtmark.


Funktionen för hägnaderna ändrades under mitten på 1800-talet till att istället främst stänga inne boskapen i hagar. Gärdsgården utformades beroende på vilket typ av djur den skulle hålla för och byggdes olika tät och olika hög - ibland högre än kraven för en lag-gill gärdsgård som är 2 alnar (120 cm) vid översta slanan.

Landskapet präglades såklart av alla hägnader och en syn som på bilden ovan var på många platser helt vardaglig. Idag när det återigen reses många nya gärdsgårdar runtom i landet har gärdsgårdens funktion ändrats igen - nu syftar den främst till att utgöra ett dekorativt inslag i både moderna och historiska miljöer.

Eftersom kunskapen att stänga (bygga) en riktig, traditionell gärdesgård inte längre är lika självklar som förr så har också utseendet på de gärdesgårdar som byggs kommit att variera en del numera. Förr byggde man en gärdesgård enligt den tradition som varit vanlig i trakten. Även om principen för en gärdsgårds uppbyggnad är densamma över landet så finns det ändå en hel del faktorer som kan skilja över landet. En del i konstruktionen som skiljer sig åt är t ex om vidjorna som gärdsgården binds med är kluvna eller hela, samt om de värms innan de vrids på eller ej.


På bilden här ser man exempel på hur utseende och metod för att vrida på vidjorna som binder samman gärdsgården skiljer sig åt i olika delar av landet traditionellt sett (lokala variationer förekommer självklart och gränsdragningen är ungefärlig) - i södra delarna är det hela vidjor som använts för att binda gärdsgården, materialet är då främst grenar från gran eller ene. I övriga delar kluvna vidjor, som kan tas både från unga granstammar eller grenar av gran.

Vad har då ett exempel som detta för betydelse idag, om man vill bygga gärdsgård? Rent konkret så inverkar de olika byggteknikerna mest på utseendet, inte speciellt mycket på hållbarheten. Men utseendet är det som ger den lokala prägeln. För min del tycker jag att det är roligt att kunna värna om de lokala byggtraditionerna och sätta upp gärdsgårdar med en teknik som varit vanlig i trakten. Idag finns det få gärdsgårdsbyggare som behärskar tekniken att resa en riktig gärdsgård, och dessa jobbar naturligt nog över hela landet. Men  därmed sprids också olika byggtekniker runtom i landet, och det kan resultera i att utseendet på gärdsgårdarna som sätts upp skiljer sig en del mot hur det sett ut på platsen historiskt sett. Så mitt råd är, bestämmer du dig för att resa en gärdsgård på tomten, titta gärna på hur det sett ut tidigare i trakten, så bevarar du både hantverkskunnandet och de lokala traditionerna.

Vill du lära dig mer om hantverket, både byggtekniskt och hur det skiljer sig över landet, så är du välkommen på någon av våra kurser i traditionellt gärdsgårdsbygge, du hittar aktuellt kurs-schema på vår hemsida: www.svenskagardsgardar.se, klicka på kurser.

torsdag 26 september 2013

Stäng grinden!

I gamla tider var det en självklarhet att alltid stänga grinden efter sig. Rent praktiskt, eftersom grinden är enda vägen ut ur en välstängslad hage, och djur på vift är inte så populärt. Idag när grindar är mer sällsynta inslag i vardagen för många människor kan det nog behövas en påminnelse som denna (denna skylt sitter på en grind i Stensjö By i Oskarshamn, och den stängda grinden hör till en gärdsgård jag byggt i Småland).


Grindar av olika slag tillverkar jag på beställning, besök gärna min hemsida för mer info kring det!



lördag 24 januari 2009

Byggskola avsnitt 1: störar emellan


Jag uppehåller mig vid störarna här på bloggen ett tag till. De utgör ju trots allt basen för hela bygget och det kan vara intressant att känna till lite kuriosa om dom om du är i färd med att resa en gärdsgård till våren eller sommaren.

På den tid gärdsgårdar utgjorde ett mer vardagligt inslag i landskapet användes de inte bara för att stänga ute boskap eller markera tomtgränser. De var fyllda med kommunikation, för den som visste hur det skulle tolkas, vill säga. Vilket håll slanorna pekade åt betydde en sak, medan höjden på störarna kunde betyda en annan. Oftast lät markägaren sätta ner kortare störar på insidan av gärdsgården, dvs sin egen mark, medan de längre fick stå på utsidan. På så sätt var det enkelt att se hur ägogränserna gick. Jag tycker detta är en trevlig tradition så jag låter den leva vidare i mina byggen. Dessutom fyller den en praktisk funktion ur byggnadsteknisk aspekt, vilket jag ska återkomma till framöver. 

De korta störarna på insidan markerar ägogränsen.  Sorunda 2008.

tisdag 13 januari 2009

Ene eller gran?


Utanför Kisa i Östergötland finns det restaurerade odlingslandskapet Föllingsö, där denna bild är tagen. Där har det gamla odlingslandskapet varsamt restaurerats och inhägnats med traditionellt byggda gärdsgårdar. Här är det runda, okluvna slanor som använts, och enestörar som med sin oregelbundna form ger gärdsgården ett livligt och charmigt intryck.

Personligen föredrar jag enestörar av just den anledningen, de ger i mina ögon mer karaktär åt gärdsgården. Men det är också en fråga om var gärdsgården byggs. I ett odlingslandskap som detta har en traditionellt byggd gärdsgård en given plats. I ett villaområde eller som tomtavgränsning i ett samhälle fungerar det ur estetisk synpunkt bättre med raka granstörar, eller ett traditionellt falurött spjälstaket.

Det handlar också om lokala traditioner, eftersom gärdsgårdar byggt på olika sätt, men enligt en gemensam princip, över hela landet. Tillgången på olika typer av material har alltid styrt utformningen, enligt samma verklighet som gällt för de flesta byggnader i äldre tiders bebyggelse.

Och bra mycket tjusigare än ett Gunnebostängsel blir det hursomhelst alltid med gärdsgård, oavsett om störarna är är av ene eller gran...

fredag 13 juni 2008

40 m gärdsgård rest!


Igår stängdes det sista störparet och nu står en ca 40 m lång gärdsgård med handkluvna slanor och nytillverkade enestörar på plats. Jag skrev för några dagar sen om de granrisets vara eller inte vara på en nybyggd gärdsgård - ska det vara kvar eller ej? Delvis beror det på var i landet du bygger, i en del landskap används kluvna granvidjor och där ser du inte ett enda barr. Men detta varierar över landet beroende på tradition, på andra håll ser man istället rejäla grantofsar i vidjorna vid en nybyggd gärdsgård. Enligt den teknik jag lärt mig sitter grantofsarna kvar, baren trillar ju av så småningom.

Igår passerade ett äldre par byggplatsen och de kommenterade glatt de kvarhängande grantofsarna och konstaterade att det sett ut precis likadant när de i sin ungdom såg en nysatt gärdsgård.

Nu är bygget avslutat och jag tar ett par veckors paus i gärdsgårdsbyggandet. Vill du beställa en gärdsgård gör du det enklast via min hemsida: www.svenskagardsgardar.se

Vill du läsa mer om gärdsgårdar så rekommenderar jag boken "Gärdsgårn i vårt landskap" av Sten Hagander, med både konkreta byggbeskrivningar och anekdoter kring gärdsgårdsbyggande.